Thanksgiving firades här hemma med massa släkt o vänner till familjen. Alla värdpappans bröder var här förutom en som bor i Tyskland och hans syster. vi var runt 25 pers som trängde ihop oss i vardagsrummet. Har fortfarande inte fattat riktigt vitsen med att fira Thanksgiving, det känns som en sån onödig högtid på ngt sätt, och JA jag vet varför den firas, själva historien bakom den. Men iaf sitta runt ett stort bord med massa släktingar och äta kalkon, som för den delen inte e så himla gott. Känns bara som ännu en ursäkt för släktingar att samlas och dricka sig fulla tillsammans. Det blev mkt vin, men inga snapsar lr snapsvisor :(. Antar att alla tyckte det var jättetrevligt att träffas igen. Men jag var ju den lilla utombordaren i gänget, satt o lyssna på interna skämt och försökte skratta lite då och då fast jag inte hade en aning om vad de pratade om. Det hela blev inte bättre av att en släkting var från Texas och när de pratar på riktigt snabbt blir det svårt att hänga med. Det hela slutade bra iaf ingen som blev tvungen att bli utkastad iaf, vilket var konstigt för jag tyckte att de fyllde på glasen hela tiden. Satt där och lyssnade när d pratade på och jag stirrade bort mot vinflaskan framför mig, tillsist tog jag modet till mig och hällde upp ett glas, kände att jag behövde ett glas för att klara av kvällen och det gjorde jag. Men men det var iaf trevligt att träffa ngr släktingar till familjen.
För övrigt är barnen fortfarande väldigt svåra. Lillkillen är ganska så enkel det är pistol och pang pang som gäller så det e ju ganska lätt att spela med i. Tjejen är fortfarande dryg som bara den hon praktiskt taget skällde på mig och behandlade mig som ett barn när jag hjälpte henne att klippa ut ngr delar som dkulle limas ihop till en bil. Hade det vart på dagiset så hade situationen varit lätt att sköta, men när hennes mamma och pappa sitter framför en och iakttar situationen blir det värre. I dessa stunder saknar man verkligen Vibysippans dagisbarn. Man fattar inte hur bra man hade det. Barnen som kunde vara svåra där ibland är ingenting mot vad jag handskas med här. Det fanns ju inte en chans i världen att de skulle fråga mig om att läsa en saga om schack. Schack är 5 åringens favorit spel, till godnattsaga fick jag läsa en bok om hur man gör olika schackmatt. Förstår mig inte på schack, ett segt spel där man måste sitta stilla och koncentrera sig hela tiden, är det verkligen ngt för en 4-5 åring? Tycker att man som barn ska vara ute och leka så mkt som möjligt, röra på sig hela tiden och inte ta världen på så stort allvar än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar