Hemkommen från San Francisco!

Hemlösa, hemlösa, hemlösa!
The city of the homeless people!
De fanns överallt, verkligen jag fick ju stå o vänta på Patrik i typ en timme och först höll jag mig utanför Sephora (sminkaffär) och efter bara fem minuter hade jag givit bort 1.75$ till dem o det e ganska mkt om man täbker på att de bara frågar efter typ .25$ var jag blev tvungen att fly in på Sephora o självklart eftersom Patrik hade gått på fel buss från San carlos (vilket för övrigt var ganska klantigt gjort patrik) så fick jag ju gå runt där inne i typ en timme, så jag passade på att köpa lite smått o gått. Medan jag gick omkring på Sephora och väntade på att Patrik skulle hitta dit såg jag en tjej komma in genom dörren hon började genast flörta med vakten som stod i dörren och flamasde runt och gick sååå jävla gay att det inte var klokt, jag gick och spanade lite på den här tjejen trodde hn var hög lr nått tänkte snart händer det ngt hon komemr ramla lr nått. sen tittar jag ner på hennes fötter och ba: JESUS va stora fötter kvinnan har. Nästa sekund börjar hon prata med vakten och va hör jag joooo mans-rösten. Det va ju en kille! Brukar ju kunna se sått direkt. Här e de äverallt!
Jag har vart sugen på thai sen jag kom hit, så jag tvingade med Patrik på en thai restaurang i närheten nam nam nam, fläsk i thaigryta med grön curry o kokosmjölk o ris weeey :P
Köpte även en halsduk för att de blåste så jävla mycket där inne och en digitalkamera som jag imorgon ska försöka lista ut hur den fungerar :S huuum...
Sen gick vi o fikade och satt utomhus o kollade på alla skumma människor som gick förbi och alla hemlösa fortsatte ju tracka oss. Patrik sa tvärtt NEJ till dem men jag kan inte göra det, mår så dåligt, samtidigt så vet jag ju att mga av dem bara går o köper sig knark o annat skit för pengarna men man vet ju aldrig, de kanske e riktigt hungriga och så sitter jag där och ba NEJ jag vill inte unna dig nån mat. Så när Patrik var på toa passade jag pa att ge de snälla hemlösa lite pengar. Har samma problem hemma när det kommer hemlösa på tåget lr nån som har kokat ihop en historia om att deras barn har leukemi, ja vet ju att mga bara hittar på men ibland kan ju fakiskt historian vara sann och hur fan ska jag veta att det här är bara lögner. Nej usch fy fan!
Sen tog jag tåget tillbax och var helt lost när jag gick av vid Pleasant Hill, fick gå en 40 min promenad hem KUUUUUL!