Arbetsskadad och den dagliga skräcken

Familjens kanin Popcorn bet mig igår jag tror det e allvarligt.
Dessutom har jag sånt jävla ryggont efter att ha burit bebisen på axeln hela dagen, förstår inte hur folk orkar vara föräldrarar ibland. Deb (värdmamman) sa idag att det finns inget större Babyproof än att vara Au Pair i ett år. Du får ju lixom prova på att vara mamma, är det värt det?? Hittills NEJ! Defenitivt INTE! Jesus! Jag har iaf lärt mig på dagiset hemma i Sverige att vara sträng hjälper dig mga ggr barnen känner sig trygga med dig! Vettefasen om de kommer hjälpa mig här asså, barnen jag tar hand om är SUPER smarta barn med IQ på högsta nivå och de ska ALLTID ifrågasätta allt man säger och dessutom måste jag ju förklara varför de måste göra det och det PÅ ENGELSKA, vilket gär det ännu svårare.
Hittills går allt bra med 5 och 4 åriga killarna jag tar hand om de diggar mig, tror jag. Tjejen däremot på sju år e jag lite rädd för faktiskt hon skrämer mig mga ggr. Det kanske låter larvigt men jag skojar inte jag e skraj för henne! Igår kom hon hem från en lång playdate med en kompis i ishallen, när hon satte sig vid bordet frågade jag om hon ville ha en stekt korv, hon bara stirrade på mig, så jag frågade igen "En korv Sofia?" Men nej nej hon bara fortsatte att stirra. Hon svarade aldrig på min fråga och det gör hon fortfarande inte. Lite rädd för att man ska vakna upp en natt med två bruna ögon som stirrar på en brevid sängen och jag kan inte heller låsa min dörr.